Här kan du läsa om normeringen av Logos och om hur percentilvärden används. Du får också en översikt över de färdigheter som deltesterna prövar.
Innan man kan bedöma om en elevs förmåga är som förväntat måste man veta vad som faktiskt förväntas i de olika årskurserna. Det tar man reda på genom en normering.
Vid en normering gör många hundra elever samma test under likvärdiga förhållanden. Analyser av resultaten visar vad som är ett förväntat resultat på varje deltest i varje årskurs.
Logos är normerat för årskurs 2–6, årskurs 8 och år 1 på gymnasiet. Deltesterna är noggrant granskade för att säkerställa både validitet, att de mäter det de ska mäta, och reliabilitet, att mätningarna är konsekventa och tillförlitliga.
Hur många elever deltog i normeringen? Vad är den vetenskapliga grunden för valet av deltester? Öppna avsnitten nedan för att läsa mer.
Normeringen av Logos gjordes i flera omgångar:
Den svenska normeringsgruppen togs fram genom ett slumpmässigt urval av skolor i Värmland, Närke, Dalsland och Västergötland, med spridning över både stad och landsbygd.
Det finns ingen testnorm för årskurs 7 och 9. När du testar elever i dessa årskurser använder du normen för årskursen under på höstterminen och normen för årskursen över på vårterminen.
Ett percentilvärde placerar ett testresultat på en skala från 0 till 100 och anger hur stor andel av normeringsgruppen i samma årskurs som har presterat på eller under elevens nivå. Måttet används ofta i pedagogiska tester och visar hur elevens resultat står sig i jämförelse med jämnåriga.
Exempel: Om en elev har fått percentil 55 på ett deltest, betyder det att 55 procent av eleverna i normeringsgruppen har fått samma poäng eller lägre.
För att underlätta bedömningen använder Logos två kritiska gränser:
| Percentil | Tolkning |
|---|---|
| Under 15 | Eleven har betydande svårigheter med den färdighet som prövas. |
| 15 till 30 | Eleven har måttliga svårigheter. |
| Över 30 | Resultatet ligger inom normalområdet. |
För två deltester gäller kritiska gränser vid percentil 10 och 20.
Logos består av flera deltester som tillsammans ger en omfattande kartläggning och en noggrann utredning av lässvårigheter och dyslexi. Logos undersöker följande färdigheter:
Varje färdighet prövas med ett eller flera deltester. Urvalet bygger på forskningsbaserad kunskap om vilka delfärdigheter som ingår i läsprocessen och vilka svårigheter som är typiska vid lässvårigheter och dyslexi. Logos ger testledaren ett omfattande och träffsäkert underlag och en tydlig grund för målinriktade insatser.
Reliabilitet beskriver hur stabilt och konsekvent ett test mäter, det vill säga om det ger ett liknande resultat vid upprepade mätningar och mellan olika bedömare. Ett test med hög reliabilitet ger liknande resultat över tid och oavsett bedömare.
Reliabilitet anges vanligtvis med en korrelationskoefficient, antingen test–retest-r eller Cronbachs alfa (α), på en skala från 0 till 1. Ju högre värde, desto mer tillförlitligt är testet.
Validitet beskriver i vilken utsträckning ett test mäter det som det är avsett att mäta. Ett test kan vara reliabelt, men det måste också visa att det faktiskt mäter de färdigheter det är avsett att mäta.
För att bedöma validiteten i Logos jämfördes resultat från deltester som ska mäta samma bakomliggande förmåga. En stark positiv korrelation ger stöd för testets validitet.
Läs mer om normeringen, reliabiliteten och validiteten i Logos:
Vi svarar på frågor om normering, percentiler och hur du tolkar resultaten. Skriv till logometrica@logometrica.se.
