Vad innebär det egentligen att kunna läsa?
De nya resultaten från PISA 2025 visar att svenska 15-åringars resultat i läsförståelse har försämrats ytterligare. Nästan en tredjedel av eleverna når inte nivå 2, den nivå som PISA betraktar som en grundläggande nivå för läsförmåga. Samtidigt ses en nedgång i läsförståelse även i många andra länder.
Det är bekymmersamma resultat som behöver tas på allvar. Men vad innebär det egentligen ”att kunna läsa”?
I vardagligt tal använder vi ofta uttrycket ”att kunna läsa” om det som inom läsforskningen kallas avkodning, alltså läsningens tekniska sida. Enkelt uttryckt handlar avkodning om att kunna omvandla bokstäver och bokstavskombinationer till språkljud och känna igen skrivna ord. Det är ofta detta föräldrar syftar på när de säger att ett barn ”har lärt sig läsa”.
Men att kunna avkoda orden är inte tillräckligt. Vi måste också förstå språket och innehållet i det vi läser.
Denna uppdelning är välkänd från The Simple View of Reading, där läsförståelse beskrivs som resultatet av två grundläggande förmågor: avkodning och språkförståelse. Svårigheter inom någon av dem påverkar läsförståelsen, men av olika orsaker.
Det är en viktig skillnad, både när vi screenar elevers läsning och när vi tolkar resultat från undersökningar som PISA. Ett lågt resultat på ett läsförståelsetest visar att en elev har svårt med läsförståelsen, men inte i sig vad svårigheterna beror på. Genom att undersöka avkodning och språkförståelse var för sig får vi en tydligare bild av vad som kan ligga bakom svårigheterna.
PISA mäter betydligt mer än om elever kan avkoda en text
De flesta elever utvecklar en relativt automatiserad ordavkodning under de första skolåren. När PISA undersöker 15-åringars läsförmåga handlar det därför om betydligt mer än att undersöka om eleverna kan avkoda orden i en text.
PISA undersöker bland annat elevernas förmåga att förstå, använda, värdera och reflektera över texter. Eleverna kan behöva hitta relevant information, dra slutsatser, koppla ihop information från olika delar av en text samt värdera innehåll och källor.
Detta är också läsning och viktiga färdigheter för att kunna delta aktivt i utbildning, arbetsliv och samhällsliv.
Men det är inte samma sak som att undersöka om en 15-åring kan avkoda och förstå en relativt enkel, sammanhängande text.
Därför kan vi inte dra slutsatsen att en elev som presterar under nivå 2 i PISA helt enkelt ”inte kan läsa”. Resultatet säger något mer om elevens förmåga att förstå och använda skriven information.
Det blir därför viktigt att skilja mellan olika delar av läsförmågan när vi försöker förstå den nedgång som syns i PISA. Även i Norge har PISA-resultaten i läsförståelse sjunkit kraftigt. Samtidigt ser vi inte samma nedgång i avkodning och läsflyt i den nyligen genomförda valideringen av Logos. På trinn 3–5 är avkodningen tvärtom något mer korrekt än vid den tidigare normeringen, medan läsflytet ligger på ungefär samma nivå som tidigare.
I höst inleder vi valideringen i Sverige. Då får vi se om samma mönster visar sig även här.
PISA-resultaten ska tas på allvar, men av rätt anledning
Om fler svenska 15-åringar än tidigare har svårt att förstå, koppla ihop och kritiskt värdera information i texter är det något vi behöver ta på stort allvar. Det är färdigheter som behövs i fortsatt utbildning, arbetsliv och samhällsliv.
Men om vi översätter detta till att svenska ungdomar helt enkelt ”inte kan läsa” förlorar vi en viktig skillnad.
En elev kan avkoda säkert och läsa flytande men ha svårt att dra slutsatser eller koppla ihop information från flera delar av en text. En annan elev kan ha så stora svårigheter med själva avkodningen att mycket energi går åt till att identifiera orden, vilket i sin tur begränsar förståelsen.
Båda eleverna kan prestera svagt på ett test av läsförmåga. Men de har inte nödvändigtvis samma svårigheter och behöver därför inte heller samma insatser.
Därför bör frågan efter PISA inte bara vara:
Varför har svenska elever blivit sämre på att läsa?
Vi bör först ställa mer precisa frågor:
Vad är det svenska elever har blivit sämre på? Var i läsutvecklingen uppstår skillnaderna?
Först när vi vet det kan vi bättre förstå vad vi behöver göra för att vända utvecklingen.
Ingjerd Høien-Tengesdal
Forskningschef, Logometrica